Tuff tuff tuff..

Arbetet tutar som sagt vidare, varje dag - som ett envist ånglok :)
Även fast det är lite tyst på bloggen.

Vide hittade Hem

Tålmodiga Vide som jag tidigare berättat om var igår på återbesök hos veterinären. Öronen är fortfarande inte bra. De tog prover som de ska skicka iväg. Svaret kommer om tio dagar och då får man också reda på vad för slags behandling han ska ha för att fortast möjligt bli kry.. Innan har han fått vetrimoxin och canuaral som behandling. Under dessa tio dagar fram till provsvaren kommer ska han få sina öron rensade en gång per dag.

Vide, lille gubben som stormade in i mångas hjärtan den där dagen då jag för första gången berättade (hittekatter.ifokus) om hur han låg bakom spåret i buskarna - har blivit adopterad. Ren lycka invaderade hjärtat när jag i Stockholm fick reda på att han var välkommen att stanna för gott hos sin "karantänsfamilj". Vilken lycka för Vide. Att det dessutom är där han vistats den senaste tiden, hos denna alldeles underbara familj, det gör en hopplöst glad. Ju färre flyttar för en kisse, desto skönare dessutom. Och när man såg hur Vide trivdes där, från allra första sekund.. då kändes det med en gång så rätt. Att de alla trivs så fint med varandra är härligt. När adoptionskontrakten skrevs på igår och vi satt och fikade, då klev Vide upp i knäet på sin matte och kurrade och strök sig.. som om han saligt spann: "min matte, bara min matte, min alldeles egna matte och husse, min alldeles egna familj. Äntligen någon som älskar mig och som jag kan älska tillbaka. Äntligen hittade jag Hem. Äntligen fann vi varandra". Sedan klev han efter en stund ner i sin mysiga bädd (som matte sytt) i soffan och putsade sig.

Djurens hjälte

..finns det en utmärkelse som heter. Man kan läsa mer på Agria Djurförsäkrings hemsida. I år fick lilla jag detta pris och med det den fina äran samt 25 ooo kronor. Prissumman kommer oavkortat att gå till det fortsatta arbetet med de hemlösa katterna. Jag är djupt tacksam över det som hänt, särskilt tacksam är jag över nomineringen. Min gode vän Elsie-Marie som också har ett hjärta som klappar varmt för de utsatta djuren är en av de personer som följt kustkatternas kamp och som också hela tiden stöttat; inte bara mig utan många andra runt om i landet. Det var därför extra kul att kunna åka upp till Stockholm och få träffa henne i verkligheten igen (har varit uppe tidigare och lämnat en kattfamilj som de varit med om att rädda livet på). Vi hade det väldigt trevligt i Globen! Det var ett mycket fint ordnat arrangemang av Agria. På scen fick jag ta emot ett diplom och blommor medans speakerns röst skar genom luften. Kände hur kinderna blev röda som pioner och minns inte riktigt vad som hände däruppe :) I dagarna skickar de ner en specialgjord fleeceväst också. Kan vara gott att ha på sig under de kallare vinterdagarna som nu verkar ha kommit för att stanna.